Doktorn får besök av Jehovas vittnen.
En dag så ringde på doktorns dörr. Han gick och öppnade och fick till sin förvåning se 2st mycket propra herrar utanför. En yngre, kanske 20 år ungefär och en äldre, ca 50 år och ganska storvuxen, men som sagt mycket propra människor.
-Guds fred, sa den ene, den yngre av de båda.
-Halleluja, sa den andre.
Doktorn såg ut ungefär som en fågelholk i ansiktet och stod nu som ett jättestort frågetecken i fejset. Med andra ord så förstod han noll.
-Har du tid att prata lite med oss? Sa den unga av de båda.
-Om vad då? Svarade doktorn med ett misstänkt uttryck i ansiktet.
-Jaaa, livet och så, svarade den äldre av herrarna.
-Vart kommer ni ifrån då? Frågade doktorn.
-Jehovas vittnen, sa den yngre.
Nu började doktorns hjärna gå upp i högvarv, han tänkte att det här kan ju bli trevligt hehe.
-Jajamennsan, sa han, visst skall vi prata om livet och så, fortsatte han.
-Jaaaa, halleluja, sa den yngre som efter avslutad introduktion och presentation visade sig heta Yngve. Den äldre hette Abadon.
Doktorn bjöd in de båda och kaffepannan sattes på och doktorns hembryggda smusslades fram utan att de båda fromma såg något. Doktorn hällde i hemkört i en termos och hällde sedan i kaffe i densamma. Han dukade fram koppar och lite bröd och satte sig vid bordet och slappnade av. Den yngre av de båda började prata om livet, gud och universum och allt möjligt som han trodde doktorn var intresserad av att lära sig mer om. Doktorn var nu inte så intresserad eftersom han var av en ganska enkel natur. Meningen med livet för honom är ju att, eftersom man ändå skall dö så småningom så kan man väl lika gärna försöka leva livet utan att gå omkring och fundera så himla mycket på varför man skall leva det på ett visst sätt. God mat, mycket skratt, sex, busa med barnen, lite boxning då och då samt att man inte skall gå och grunna på allting, det är doktorns recept.
Den yngre som pratade på avbröts plötsligt av den äldre, (Abadon ni vet)
-Djävla gott kaffe det här, sa han med en viss glans i ögonen.
-Halleluja, sa den yngre, och började sen be om förlåtelse för sin äldre broders språkbruk.
-Jaja, lugna ner sig ett par kilo nu, sa Abadon, drick upp ditt kaffe nu, käre Yngve.
Den yngre som inte hunnit dricka så mycket kaffe än, tömde nu koppen i ett snabbt svep och började återigen mässa om än det ena och än det andra. Doktorn fyllde på kopparna med hemskebrygden i och fortsatte att lyssna på det båda trallgökarna. Rösterna hade nu gått upp en oktav och språket blev allt mer frimodigt. Mer kaffe hälldes upp och de trenne i sällskapet var mycket gladlynta och trivsamma.
Yngve började nu predika guds lära och skulle prompt ha doktorn att ställa frågor till honom angående bibeln och kristendomen. Abadon ville ha mer kaffe.
-Men fråga nått då, vad som helst, jag ska svara på alla dina frågor, sa Yngve
-Ööhhh, sa doktorn, men blev avbruten av Abadon
-Skit i det nu, har du lite mera gott kaffe? Frågade han.
Mer kaffe sattes på och doktorn tänkte och tänkte på vilka frågor som han nu nödvändigtvis skulle ställa så att Yngve fick briljera lite.
-Ta Adam och Eva, sa doktorn.
-Jajamenssan, sa Yngve.
-Dom fick ju barn
-Jepp, rena frögurkorna hihi, sa Yngve
-Höhöhö, sa Abadon
-Hur fan kunde dom barnen gå ut i världen och skaffa partners om nu Adam och Eva var dom enda människorna på jorden vid den aktuella tidpunkten?, fortsatte doktorn.
Det blev tyst och Yngve tänkte så det knakade.
-Det ähhhhöhh, vette fan, sa han sen.
-Guds vilja, fattar du väl, sa Abadon
-Ja just det, sa Yngve, så är det.
-Nänä, sa doktorn, jag vill allt ha ett ordentligt svar.
-Men det fick du ju, Yngve
-Guds vilja, fnyste doktorn, skall det vara ett svar det.
-Håll käften nu och häll i mera kaffe för helvete, sa Abadon myndigt.
-Jaja, kaffet kommer, djävla fylltrattar, sa doktorn och kom i samma sekund på att det var inte så bra att förtälja om fylltrattar.
-Vad sa du, sa du, hickade Abadon långsamt fram, med en stadig mörk blick mot doktorn.
-Ähhhh, skojade bara, sa doktorn.
-Har du fyllt oss med brännvin, detta djävulens påfund, sa Abadon
-Öööööhhhhh, hehe, närå, sa doktorn, det är nog koffeinet i kaffet som spelar er ett spratt, sa doktorn lätt sveddrad.
Abadon reste nu på sig och skulle slå doktorn på truten, eftersom han ansåg att han blivit lurad med det goda kaffet. Doktorns mungipor reste sig genast och han gjorde sig klar till strid när Yngve plötsligt dråsade ner i golvet och välte en av doktorns blomkrukor över sig.
-Barnrumpa, sa Abadon. Tål du inte lite sprit va?
-Dagens ungdom, sa doktorn.
De båda slagskämparna ”in spe” så att säga lyfte nu upp Yngve och la honom i doktorns säng så att han fick sova ruset av sig. Doktorn föreslog sedan att dom kunde dricka lite kaffe medans dom väntade på att han skulle kvickna till. Förlaget mottogs vänligt men bestämt och de båda gick åter ut i köket. Efter någon timme så var de båda rejält runda under fötterna och det var nu dags för vittnena att gå vidare med sin mission. Doktorn tipsade dom om grannkärringen som var en gudsfruktig och snäll människa som gärna bjöd in dörrknackare på kaffe o kaka. Abadon la armen om Yngve och dom vinglade iväg, dock med en termos av doktorns goda kaffe med sig. Efter några minuter så bröt helvetet lös och doktorn kunde höra grannfrun vilda vrål innan han stängde dörren.
-Djävla fyllkajor, komma här och tigga kaffe o kaka under förevändning att ni är från Jehovas vittnen. Fy fan, jag borde ringa polisen direkt, och den där djävla doktorn som ni var hos, ni är väl fyllekompisar förstås och bla bla bla …
Doktorn stängde dörren med ett fånigt flin på läpparna och gick och la sej. Ännu en lyckad afton tänkte han innan ögonen slöt sig.